Draußen vor der Fenster schneit es.

Hej kompisar!
 
New year new me är ju ett begrepp som är ganska vanligt förekommande såhär års. Det är inte något jag själv brukar pyssla med, är relativt nöjd med mig själv som det är, men det är klart att man tänker igenom det senaste året varje år på nyårsafton. Tycker själva grejen att nyår är ett avslut/en början är ganska fint ändå. Något gammalt avslutas och något nytt tar vid. Det kan vara ganska motiverande. 
Som sagt så tänkte jag igenom det senaste året lite och framförallt på hur hösten har varit. Hösten började med flytt till Berlin, många nya erfarenheter och fina människor berikade då mitt liv, skolan började och jag insåg att det inte var som jag trodde att det skulle bli. Det känns som att jag har klagat hela hösten, att jag har klagat och varit på dåligt humör. Kan tänka mig att det har framställts så för er i alla fall. Jag tycker verkligen inte om att klaga, så jag tänkte att jag istället skulle sammanfatta lite hur mitt liv här är och har varit. För nu är det ju faktiskt så att det sakta men säkert börja lida mot sitt slut. Jag tänker att jag börjar med en punktlista. Jag älskar listor.  
  • Alltså. Jag älskar Berlin och jag älskar verkligen att jag bor här. Det har absolut inte varit en besvikelse. Berlin är städernas stad <3 
  • Jag förbättrar dagligen mitt språk med tanke på att språket konstant är omkring mig. Jag pratar bara tyska med alla mina vänner här, jag ser bara på tysk tv, jag studerar på tyska.. Ja ni vet, det finns liksom inte så mycket utrymme för att INTE förbättra språket så att säga. 
  • Jag har haft möjligheten att resa runt väldigt mycket. Både att upptäcka nya platser, men också att besöka gamla platser och vänner som betyder så mycket för mig. 
  • Återigen vännerna. Har lärt känna så fina människor, både tyskar och andra utbytesstudenter. Speciellt Kamila och Jette. Vilka pingor alltså!
  • Och det allra bästa sen jag flyttade till Tyskland är att jag träffade och lärde känna Moritz som kom att bli så himla viktig för mig och som kom att laga allt som så himla länge har varit trasigt. 
 
Sen är det ju den här lilla detaljen med skolan. Tyska skolsystemet är väldigt annorlunda jämfört med det svenska. Det är något jag redan visste, men det blev väldigt påtagligt när jag väl kom hit. För det första fick alla utbytesstudenter väldigt få kurser att välja på, ingen av kurserna var egentligen särskilt relevanta för mig och min utbildning, men det spelade ingen roll, det var helt enkelt dom jag hade att välja på. Resten säger sig ju kanske självt. Om man dagligen måste hålla på med saker som inte intresserar en, så blir ju inte vardagen jättehärlig. Jag har så intensivt försökt att vara motiverad, men tillsut kommer man väl egentligen till en punkt där det helt enkelt inte går längre. Det jobbigaste för mig har nog varit att inse att jag faktiskt inte kan göra mitt bästa. För kan man egentligen göra sitt bästa när något känns som skit? Jag tror inte det. Men nu har jag äntligen kommit till ro med den tanken och nu känns det inte så jobbigt längre. För vet ni vad? Allt löser sig ju faktiskt på ett eller annat sätt. 
Jag kom hursomhelst till Berlin med väldigt mycket kraft och energi, men när man inte får utlopp för det så blir det ju ganksa tråkigt faktiskt. Jag tycker inte om att inte lära mig saker. Det är nog där besvikelsen mest har tagit form. Jag har lärt mig väldigt mycket här, men inget av det har jag lärt mig i skolan. Det jag lär mig lär jag mig med mina vänner på fritiden, med Moritz och skolan utvecklar egentligen inte mitt språk överhuvudtaget. 
 
Men, jag känner mig ändå tillfreds. Jag har ju aldrig funderat på att avbryta och åka till Göteborg. Jag vill ju vara här, men jag känner att min och Berlins tid tillsammans is yet to come. Därför känns det ändå okej nu. Jag har ambitionen och målet att göra min praktik på svenska ambassaden här och då får jag verkligen göra precis det jag vill och sen när jag väl går hem för dagen, då behöver jag inte ta tid för att plugga till något som för mig är riktigt ointressant, utan då ska jag bara leva livet med Berlin. Så det gör liksom inget att min termin inte blev som jag trodde, för vår tid kommer längre fram. Då gör vi det på riktigt, du och jag Berlin <3 
 
 

Comment: