Am Reihn.

Följer allt som händer i USA relativt intensivt och min själ gråter varje dag ungefär. Senaste nytt från Mr. T är att inte tillåta tyskar och fransmän in i landet. Jahopp, så om jag och min pojkvän vill åka på semester till Usa så går inte det. Jag får komma in men inte han? 
 
As a matter of fact ska jag faktiskt till USA i april. Första gången för mig. Känner mig på något sätt lite förtvivlad. Det ska givetvis bli jättekul och New York är ju en fantastisk stad vad jag förstår, men ändå vill jag inte riktigt åka dit nu. För jag vill inte åka till Trumps USA, jag vill inte stötta allt vad han pysslar med. 
Men vem vet, om det fortsätter såhär får jag ju kanske inte ens åka dit. Fy, fy vilken människa. 
 
Nåväl, jag var i Köln i helgen. Spatserade längs med Reihn i eftermiddagssolen med mannen i mitt liv och kände mig lycklig, trots att skolan är så fruktansvärt tråkig. Har nog gett upp det nu i ärlighetens namn, fokuserar istället på min svenska termin som redan har börjat. Dom kurserna är mycket roligare. Känner att man tillsut kommer till en gräns för hur mycket man kan anstränga sig för något som är totalt ointressant. 
 
Min wanderlust är återigen out of control och jag googlar ständigt nya eventuella resor. Jag vill göra något kul, göra något viktigt. Åka och volontärarbeta någonstans. Göra något som har någon slags betydelse. Nåja, det får väl bli längre fram antar jag.... 
 
 

La La Land.

Alltså, kära vänner. Såhär på fredagseftermiddagen tänker jag slänga ut ett litet tips till er. Eller en befallning kanske. Har ni inte redan sett La La Land på bio? GÖR DET. 
Såg den igårkväll och det var den bästa film jag har sett på länge. Så alltså, tips tips tips! Verkligen! 
 
Nu ska jag strax åka till flygplatsen och flyga till Köln. Där tänker jag göra ingenting och när jag är klar med det tänker jag somna i armarna på min pojkvän. Fint. 
 
Trevlig helg! (och ha det så mysigt på bion)
 
 

Tack, ändå.

Hej och hååå. Om ni undrar varför bloggen är tråkig så är det för att mitt liv är tråkigt. Höhö, skoja (fast också lite sanning).
Har hursomhelst varit sängliggande i nästan en veckas tid och varit uttråkad deluxe, känt mig ensam och liksom haft känslan att det senaste halvåret bara har varit slöseri med tid. Otroligt frustrerande känsla. Nu känns det dessutom som att jag bara sitter och väntar. Jag väntar bara på att få skriva sex tentor på två dagar i sex ämnen som jag inte bryr mig om överhuvudtaget, för att sedan äntligen få åka hem till en termin som redan har börjat. Suck. Jag hade likagärna kunnat åka hem nu, påbörja terminen i Sverige och göra tentan på distans istället. 
 
Himla skit hörni. Verkligen! 
 
Nåväl, biljetterna hem till sveadala är införskaffade och Moritz har också köpt biljetter till Göteborg (!!). Han kommer en vecka efter att jag har kommit tilbaka och han har aldrig varit i Sverige, så det ska bara bli så himla fint. Allt ska bli så fint. 
 
Nu sitter jag hursomhelst här på biblioteket, skickar mail till Sverige för att mycket på GU bara har krånglat, skickar mail till min hyresvärd om hurvida vi ska organisera överlämnandet av nyckel när jag lämnar lägenheten, samtidigt som jag liksom fortfarande är lite sliten efter en veckas sjukdom, men trots det försöker vara ambitiös och tänka att jag tycker om att plugga. Jag vill släppa ett stort himla OH WELL på livet, men samtidigt så bara känner jag hur himla god Gud är. Tack för livet, förlåt att jag klagar när jag egentligen har det så himla bra. Still, 2017, I love you. 
 
Nedräkningen till SWE har börjat. 
MVH / Lite halvsunkig tjej på bibblan