Where are you from? Sweden! I thought so, you are so beautiful.

 
 
I fredags kväll tog jag min resväska och begav mig ut på äventyr. Satte mig på tåget till Bryssel för att besöka Tuss över helgen. Kom dit sent och vi åkte direkt till hennes lägenhet, där vi satt och pratade länge innan vi tillslut somnade på hennes mysiga lilla loft. Vaknade morgonen därpå till en kylig morgon, men det var strålande sol så det gjorde liksom inget. Gick och handlade frukost och gjorde oss sedan redo för en heldag av turistande. 
 
Vi tittade på Triumfbågen, strosade runt i centrala Bryssel, gick på marknader, facinerades av fantastisk arkitektur vid Grand Place och åt en trevlig lunch bredvid ett gäng norska pensionärer som firade sin semester ordentligt med shots på blanka dagen.Begav oss tillbaka till Tuss lägenhet på eftermiddagen och hon visade mig en mysig liten park precis i hennes område. Lagade sedan middag tillsammans innan hennes svenska au pair-vänner kom för en liten förfest. Vi drack knasig belgisk öl som smakade körsbär och hamnade sedan på en alldeles för dyr klubb med en alldeles för dålig tidsplan som gjorde att vi tillslut fick ta taxi hem. Eh, aa. Väl hemma konstaterade vi att vi gjort rätt val ändå, så vi gick nöjda och la oss. 
 
Vaknade morgonen därpå till regn, rusk och extrem kyla. Men vi tog på oss massor av kläder och trotsade vädret. Jag kunde ju trots allt inte lämna Bryssel utan att ha sett Manniken Pis och ätit en belgisk våffla. Så vi slog två flugor i en smäll och åt våfflor framför Manniken Pis. Och nu till rubrikens innebörd. Där stod vi alltså i våffelkön i spöregn med gårdagens smink slarvigt borttvättat, flera lager kläder, jag dyngsur med en skarf runt huvudet då mitt paraply gått sönder och Tuss med en stor isbjörnsluva på sig, och kände oss inte attraktiva på något sätt. Då tittar våffeltjejen på oss och frågar just detta "Where are you from?".
När svaret blev Sverige utbrister hon "I thought so, you are so beautiful"
Blev självklart glada av en sådan trevlig komplimang, men alltså, just i den stunden hade jag lite svårt att ta hennes ord på allvar haha. 
 
Nåväl, efter att ha strosat runt litegranna fick det räcka, kylan vann. Hängde i Tuss lägenhet på eftermiddagen och lagade lunch tillsammans, innan jag åter begav mig till tågstationen, denna gång för att fara hem. 
Sammanfattningsvis var det en otroligt trevlig helg och det är så knasigt på något sätt att man kan åka runt i världen nu för tiden och hälsa på sina vänner. Men fint. 
 

Paris 2.0

Ja det var ju dags för ännu en Paristrip. Hoppade på tåget i lördags morse och var framme två timmar senare. Tog mig till hotellet och väntade på flickorna som landade på eftermiddagen. Och jag tycker vi skippar den delen där vi höll på att bli utsälngda från hotellet, ehe. 
Hur som haver, vi har gått, gått och gått och vi har gjort alla turistiga saker som man bör. 
Sammanfattningsvis, Paris är fint. 
Åka upp i Eiffeltornet, sitta vid Louvren om kvällarna och dricka vin och äta bröd och ost. Titta på utsikten från Sacre-Coer, strosa i Montmartre, sitta vid Notre Dame, leva i en musikal för några minuter vid Moulin Rouge och gå på marknader utmed gatorna. 
Som sagt, fint. Riktigt fint. Att vädret var fantastiskt gjorde ju inte saken värre. 
 

When I walk the streets of Paris.

Staden där gatorna är minimala och uteserveringarna oändligt många. Staden där människor går omkring med baguetter utstickande ur sina Louis Vuitton-väskor som om det var det mest naturliga någonsin. Staden där alla cyklar och det kryllar av bagerier. Staden där trafiken är totalt kaos, men staden förlåts för det, för det är ju trots allt Paris.

I helgen följde jag med mamma Luxemburg och hennes tjejkompisar dit. Till Paris. De hade redan varit där flera gånger, så det blev inte mycket turistande. Lite synd eftersom jag aldrig varit där, men det gjorde samtidigt inget, för jag ska tillbaka dit om tre veckor för att möta upp fina vänner. Så jag tar turistandet då istället. Men vad gör man om man inte turistar då? Jo det ska jag tala om…

Man äter lunch på fina bistron i gathörn, där ägaren behandlar dig som sin bästa vän och klappar dig på axeln då och då. Man går i exklusiva butiker där man blir behandlad som en kunglighet. Man sitter på restauranger om kvällarna och äter bläckfisk och dricker vin, för att sedan avsluta kvällen som börjar övergå till morgon genom att vandra de Parisiska gatorna upp och ner under gatlyktornas sken och hör sorlet från nattlivet. Det kändes helt okej att hoppa över turistandet för det där faktiskt. Fotografen i mig kände att jag ville gå runt i timmar och bara fotografera överallt. Det fanns ju så mycket vackert.

Men när jag ändå pratar om Paris vill jag uttrycka mitt starka ogillande till deras tunnelbanesystem. Fullständigt värdelöst. Shame on you!

Tack för mig. Hej.