Nej.

Usch, det här kan inte vara sant? Har fortfarande inte smält det. Det här har verkligen tagit hårt. Har lyssnat på Avicii sen 2011 och har sett honom live några gånger. Har så många minnen som är förknippade till hans musik. Jag trodde inte att man kunde bli så här tagen av att någon man inte Känner överhuvudtaget går bort. Bara 28 år. Det sätter verkligen perspektiv på saker och ting. Det gläder mig att världen sörjer och hyllar honom, men jag känner mig väldigt sorgsen. Usch, det kan faktiskt inte vara sant? 
Tack för allt. Du har varit en stor del av mitt liv utan att ens veta om det. 
(null)

Vecka 16.

Den här veckan har pendlat mellan detta... 
(null)
Och detta... 
(null)

(null)
Har pluggat hela dagarna, men har haft svårt att fokusera pga förkylning. Det har sakta men säkert gått framåt, men eftermiddagarna och kvällarna har mestadels spenderats i sängen framför tv:n. Igår eftermiddag kom solen  och värmen tillbaka efter några dagars  frånvaro och kvällen spenderades på ebbas balkong. Det var ju trots allt sopptorsdag. Skönt att bryta av lite i uppsatsskrivandet också, ibland behöver man faktiskt paus från både förkylning och uppsats. 

Not your typical Saturday.

Ni vet en sån där dag när man inte har några särskilda förväntningar, det är bara en helt vanlig dag, men sen blir den bara jättebra? En sån dag var det i lördags. Sandra och jag skulle ses på eftermiddagen för att äta glass i solen. Det utvecklades som följer -> Middag och vin på Vappan, drink på Barabicus uteservering, förfest hos mig och utgång på Gretas. Mellan allt detta fick vi även blommor av två främlingar och en man kom och raggade på mig genom Sandra. Oh well. Utgången ska vi ju inte ens tala om, så mycket folk och så mycket som hände hela tiden. Typ att någon häller öl på en, till exempel. Lördagsäventyret rundades av strax efter fyra på morgonkvisten när vi åkte hemåt. Att dagar helt spontant blir awesome är ju en fantastiskt grej ändå. Tack för det livet (och tack för den här pinlan)!