Where I belong.

Åh, en semester har aldrig kommit så lägligt som denna gång kan jag lova er. Gud, alltså vilken resa, så himla roligt! 
På midsommarafton flög jag alltså till Bryssel och åkte hem till Tuss och hennes pojkvän. Dagen därpå tog jag sedan tåget till Luxemburg där jag möttes upp av familjen, och vi for direkt till deras fantastiska kompisar och åt en rejäl svensk midsommarlunch. Följt av kubb. Jag åkte alltså utomlands för att sedan vara mer svensk än hemma, hehe. 
Nåväl, det var otroligt trevligt. 
 
Och dagen därpå var det äntligen dags. Firandet av Luxemburgs nationaldag, det som jag hört så mycket om ända sedan jag flyttade ner. Firandet pågår i nästan två dagar och jag började med att möta upp tjejerna för en champangelunch i parken. Med strålande väder, åh så himla bra alltså. 
 
Sedan gick vi åt varsitt håll för att förbereda diverse grejer inför kvällens bravader. Tilde och jag gick och mötte upp Jenny för en middag på Vapiano. Jag älskar Vapiano!
 
Spatserade sedan tillbaka till Jennys lägga och gjorde oss klara för kvällen/natten/gryningen, resten av tjejerna kom sedan också, och vi förade innan vi begav oss ut på äventyr. 
 
När vi väl kom iväg möttes vi av en stad i total eufori. Jag har aldrig varit med något liknande, vilken fest! Det var så sjukt mycket folk, så sjukt mycket party och så sjukt härlig stämning. BIlder finns, filmer finns, men dom tycker jag vi låter stanna i telefonen, hehe.. 
Den bästa resan någonsin, och jag blev chockad över hur starkt jag kände "nu har jag kommit hem", när jag anlände. Åh jag älskar Luxemburg, jag måste verkligen flytta dit en dag. Mitt kära Luxland, where I belong.
 
 

Anywhere for you.

Okej, en månad tog det alltså. Nu kan jag återigen lyssna på såna där låtar som jag på något vis, mer eller mindre, relaterar till Henrik. Det har inte gått tidigare, jag har behövt byta direkt för att inte börja gråta. Men nu, är jag back on track. 
 
Jag känner mig för tillfället helt kaotisk i huvudet. Varenda sekund fram tills jag åker är nu planerad. Det blir lätt så, då jag vill hinna träffa massor av folk och säga hejdå. Jag trivs rätt bra med en sådan atmosfär. Lite lätt stressigt liksom, saker går i ett. Det är så jag vill ha det, och det känns äntligen som att mitt liv återvänder till vad det var innan studenten. Och det var bäst! Så istället för att hålla tillbaka (framförallt ekonomiskt, vilket jag gjort hela våren) ska jag från och med nu fram tills dess att jag åker, köra all in. Jag ska träffa alla, jag ska göra allt, jag ska gå ut och dansa hela natten och jag ska leva livet som man bör. Som jag gjorde, innan man skulle hålla på att bli vuxen och all sån skit. Det är inget för mig kan jag lova. 
 
Idag fick jag förresten flera hejdåpresenter från föräldrar och barn på jobbet. Jag blev faktiskt rörd ska jag säga er. Blommor, fina kort, kramar och värmande ord. Mycket uppskattat och peppande!
 
Nej hörni, nu ska jag återigen bege mig till mitt hektiska schema. Mot folkparken och fina vänner!
 
Hej.