Imorgon är det april.

Oj vad tiden går fort. Fast jag gillar sånt, till viss del. Jag gillar när det går fort för att man har kul, samt när man har saker att se fram emot och längta till. Jag gillar däremot inte när det går fort och man snart ska skiljas från sin bästa bästis och kärlek. Men ja, det går ju inte att blunda för det i och för sig. 
 
Nåväl. 
Olof har kommit hem, fett kul och jag ska hälsa på honom i veckan. Dansen går så himla asbra att jag vill gå omkring på gatorna och dansa mest hela tiden. I helgen har jag haft jätteroligt också. Var på kalas hos Martina i lördags och hon fick äntligen vet överraskningen, som är att hon och jag ska åka till London tillsammans i maj. Woho, så himla mycket pepp!
Därefter fortsatte kvällen på förfest hos Dacku innan vi tillslut gick ut. Det var så himla kul alltså, alldeles för länge sen jag var ute (i mina mått mätta i alla fall, haha). 
Jag och Henrik var dessutom ute på en liten turné i helgen. Kollade på dator, telefon och spanade in den nyöppnade butiken på Ingelsta, Hunkemöller. Fick med mig något litet hem. 
Jäkligt otippat. 
 

Framtid.

Idag slutade jag tidigt (så otroligt skönt!) och for direkt hemåt för att påbörja det jag skjutit upp i drygt hundra år. Min ansökan till Tysklandsutbildningen. Att faktiskt ta tag i det indikerar på något vis att det är på gång. Det är liksom på riktigt nu. Jag är rädd, skraj, vettskrämd och lite taggad, haha. Huvudet går på högvarv om man säger så. Kan det vara så att jag om några månader bor i Tyskland? Kära nån, det vågar jag knappt tänka på! 

Förutom det håller jag på med en överraskning åt en vän, samt taggar att Olof flyttar tillbaka till Sverige på söndag. Woop woop! Då blir det kalas. 
Skypade dessutom med Linda igår och konstaterade att det inte alls är långt kvar tills hon kommer hem. Tre veckor lite drygt. Fy tusan vad jag har saknat henne. Och fy tusan vad jag kommer behöva henne under våren. Min pärla!