Sverige.

Ja, som sagt, nu är jag i Sverige. Flög via Berlin hem där flighten gick till Stockholm, och det blev bara mer och mer svenskar runtomkring mig. Jag tyckte inte om det. Inte för att jag har något emot svenskar, utan för att jag var fullständigt ointresserad av att prata svenska. Alla förstår vad jag säger, jag behöver inte tänka efter ibland för att hitta något ord och jag kommer liksom inte ha några utmaningar längre? Tråkigt. Jag är livrädd för att tyskan ska gå förlorad. Att det liksom sakta men säkert ska försvinna. Det är ju faktiskt svårt att underhålla språket här. Vem ska jag prata med liksom? Är ju inte samma sak att skriva med mina tyska vänner över whatsapp. Blir lite mer passivt lärande. 

Jaja, är väl ingen idé att älta det där fram och tillbaka. Igår träffade jag mina pinglor. Äntligen är vi i samma land!!! Julmys i Martinas hem där vi suttit sååå många gånger och umgåtts. Fint, riktigt fint. Jag tycker om er! 



Juldagen.

Hej hörni, jag är i Sverige! 
Jag har ju varit lite hemlighetsfull angående hemresan, för jag och några vänner styrde ihop en surprise för Adrian. Eftersom han är my number one reader så fick jag helt enkelt leda er lite på villovägar. Jag landade natten till julafton, firade traditionsenligt och sedan på juldagskvällen åkte jag till Victor där den ihopstyrda förfesten ägde rum. Adrian blev beordrad att öppna dörren, och där stod jag. Ett kärt återseende blev det och en riktigt trevlig kväll. Inte bara med Adrian utan också med andra fina vänner. Tack allihop! En bra start på Sverigevistelsen.