MENY
Det finns så himla mycket att säga just nu, så många tanker och så mycket saker ur olika perspektiv. Jag utgår från min situation när jag försöker sammanfatta alla tankar och kan inte tala för någon annan. Min situation ser ut lite såhär:
På mitt ena jobb är jag inte alls just nu, där har jag bara ett extrajobb och är där en dag i veckan. Alla som jobbar heltid där gör Home Office just nu (en månad till att börja med) och jag fick via en kollega höra "att dom inte behöver mig just nu".
På ett sätt kan jag förstå att extrapersonal inte blir prioriterade just nu, men samtidigt är det ju inte riktigt sant att dom inte "behöver mig" för jag vet hur mycket det är att göra just nu på mitt område. Jag tror att det helt enkelt är ett lätt
sätt för dom att ha en lön mindre att behöva betala ut.
Mitt huvudsakliga jobb är ju på Ikea, som stängde alla varuhus i Tyskland nu i tisdags. Beslutet var naturligtvis väntat, men kom ändå ganska plötsligt, vi i teamet fick veta det först på tisdag morgon. Ikea är dock en riktigt bra arbetsgivare som verkligen
bryr sig om sina anställda (det märker man i vanligt arbete också, inte bara i denna situation) så dom försöker verkligen styra upp det här och vi kommer få ut vanlig lön till att börja med, sen får man ju se hur länge varuhuset behöver hålla stängt
såklart, men i nuläget får vi lön som vanligt. Jag hade väldigt mycket övertimmar, så jag tog ut dom denna vecka och har med andra ord varit hemma hela veckan. Resterande tid kommer vi "jobba" våra planerade arbetstider, men istället göra internutbildningar
samt hjälpa andra avdelningar. Veckan därpå skulle jag ändå bara ha jobbat ett kort pass en dag, eftersom jag sedan tidigare har inplanerade semesterdagar den veckan. De 4 timmarna tog jag ut på minustimmar, så att jag inte behöver komma alls den
veckan. Det är så långt jag har koll på jobbfronten kan man väl säga, sen får vi se hur allt utvecklas.
Om jag ska vara ärlig känner jag väl mest "det kommer ordna sig" (sett till jobb och pengar), men det går ju inte att säga något annat än att marknaden och jobben kommer påverkas av detta. Jag trivs faktiskt ganska bra med att vara hemma ändå, det var
längesen jag kände mig så lugn och stress free. Jag känner att jag fokuserar på viktiga saker, som att umgås med vänner (på distans såklart), läsa en bra bok och bara njuta av varje dag. Är det någon mer som känner så? Det är dessutom riktigt gött
att inte ha med andra människor att göra och det slog mig verkligen att den stress man känner och dåligt humör man har ibland, enbart beror på andra människor?
Jag måste säga att jag är imponerad. Jag är imponerad av att hela samhället, att världens länder alla går samman för att försöka lösa en allvarlig krissituation. Jag är imponerad av att man snabbt fattar beslut för att anpassa sig till och försöka förbättra
rådande situation. Det känns som att detta är ett bevis på att vi faktiskt KAN lösa problem, snabbt dessutom! Att vi kan vidta drastiska åtgärder för att göra saker bättre och att det mesta kan fortsätta fungera ändå. Vi ser dessutom vilka positiva
följder detta här har för klimatet. Jag tycker det är bra att samhället får sig en rejäl käftsmäll om jag ska vara ärlig! Jag tycker det är bra att vi förstår att business as usual inte fungerar och att vi måste ändra hur vi lever. Förhoppningsvis
får vi alla perspektiv på vad som faktiskt är viktigt. Med detta sagt måste man såklart understryka det faktum att männsikor blir allvarligt sjuka och dör av detta virus. Det är ofattbart, det är sorgligt och det är otroligt orimligt att detta ska
behöva ske för att vi ska fatta vad som händer. Vi kan inte fortsätta som vanligt people! Vi måste lära oss av detta, annars kommer det här bli vardag. Vi kan inte låtsas att vi inte har blivit varnade, för det har vi blivit, så länge nu! Det här
är en varning som vi måste lyssna på!
Ett annat otroligt sorgligt perspektiv är ju mediarapporteringen. Förstå mig rätt, det är jättebra att man rapporterar om hur det ser ut i världen just nu och hur allt utvecklas, men har inte ni också tänkt på hur det skulle vara om rapporteringen alltid
såg ut såhär? Om man rapporterade på samma sätt om världshunger och klimatförändnringar exempelvis, som är precis lika farligt och skrämmande som det som händer nu. Och dessutom om människor var lika oroliga och villiga att hjälpa på dom områdena,
som man är beredd att hjälpa nu. Hela den här situationen visar bara hur sorgligt vårt samhälle faktiskt är, hur vi har fokus på fel saker och hur giriga vi är. Min största förhoppning är att vi lär oss av detta och att vi inte går tillbaka till det
som var innan. Ett nytt samhälle är möjligt hörni! Ett samhälle som dessutom har ett ekonomiskt fokus på rätt saker - dvs ge pengar till vården, skolan, forskning och allt som FAKTISKT är viktigt. Vi måste omstrukturera. Rätt saker måste vara på rätt
plats, varför kan vi inte förstå det? Det är så enkelt, så basic, inte svårt alls!
Nu måste vi fortsätta lyssna på de råd och riktlinjer som gäller och vi måste göra allt vi kan för att förbättra ALLT. Jag gör det jag kan och väntar med spänning på hur det här ska fortsätta utvecklas. Jag känner mig inte rädd, jag känner mig faktiskt
hoppfull. Jag hoppas att något bra växer fram ut detta och att mänsikligheten får sig en rejäl tankeställare.
Om allt det här makes sense för er vet jag inte, men snälla ta hand om er och andra och nu hoppas vi på det bästa! <3
0