Livet osv.

Ja alltså, jag har tagit studenten. Sjukt. 
Studentveckan och allt fram till själva studentdagen var helt jäkla sjukt roligt. Vi levde verkligen livet!
Man befann sig liksom i ett lyckorus i en och en halv vecka, och att sedan stå där innanför de fantastiska blå portarna på Kunskapsgymnasiet och se alla människor vänta utanför... Och sedan få springa ut, verkligen rusa fram upp på scenen och inse att nu är det vår tur. Jag står där med alla mina vänner, alla befinner sig i samma lyckorus som jag, och vi bara lever. Vi lever livet!
Åh det var en fantastisk tid, inte bara hela studenten, utan hela gymnasietiden. Tack för allt Kunskapsgymnasiet. Tack för 3 fantastiska år, de 3 bästa åren såhär långt!
Kunskapsgymnasiet är det bästa val jag någosin gjort, det går inte att beskriva hur fantastiskt vi har haft det där. 
 
Men vad händer nu då? Livet känns plötsligt så stort, främmande och mystiskt. Jag kan göra vad jag vill. 
Jag har valt att ta en mpnad ledig, för det förtjänar jag efter allt slit. Sen, i slutet på juli, flyttar jag till Luxemburg. 
Känner mig peppad, ska åka dit som Au Pair. Bor där fram till jul och sen far jag hem igen. 
 
Men som sagt, innan dess ska jag vara ledig och hinna med massor av roliga saker. Jag och min man ska åka till Litauen, jag ska flyga luftballong över Stockholm, jag ska åka ut med båten, träffa massor av vänner och ni vet sånt som man gör när man har sommarlov. Och inte jobbar. Åh vilket klokt beslut att inte jobba innan jag åker, så skönt verkligen! 
 
Jag är så peppad på att göra saker, ni vet leva livet-saker. Åka utomlands och sånt!
För tillfället planerar vår Tyska5-grupp en resa tillbaka till berlin dessutom. Hoppas det blir av! 
 
Nej hörni, nu ska jag göra något av den här dagen, samt åka till posten och hämta ut ett paket (woho!). Kanske blir ett besök hos mormor och morfar också. 
 
Vad har ni för er?
Peace. 
Sjukt glada studenter innan utspringet på Kunskap. 
 
 

Vårt adjö.

Vi var åtta elever som i slutet av tvåan tog beslutet att fortsätta till Tyska steg 5 i trean. Flera av oss ganska osäkra , men vi gjorde det ändå. Om vi hade vetat då, vad vi vet nu, hade den osäkerheten inte existerat. 
Vi åtta har haft ett alldeles fantastiskt år tillsammans, flera arbeten såklart, men vi har också tagit emot tyskar en vecka, samt själva åkt ner till Tyskland en vecka. Vi har skrattat tillsammans också, otroligt mycket. Och en och annan fest har det ju blivit också, ehe. 
Jag vet inte vad det är som gör det, men vi har så otroligt roligt tillsammans! Vi är en sådan grupp som någon utifrån inte skulle gissade hörde ihop, och än mindre skulle ha kul tillsammans. Men åh vad roligt vi har! 
 
Men nu är det ju såhär att trean lider mot sitt slut, och därmed också Tyska5.
För att avsluta på bästa sätt bestämde vi oss för att åka och handla massor av mat, fara hem till vår lärare Tanja och laga Tacos tillsammans. Kom dit igår runt 18.00 och åt, skrattade, mördade (eh, tog liv osv ni vet?) och bara umgicks. Satt sedan på hennes balkong tillsammans, såg solen gå ner och pratade om allt mellan himmel och jord. När klockan helt plötsligt blivit tolv på natten, utan att vi insett hur det gått till, beslutade vi oss för att åka hem. 
Och det var det här, denna kväll, som blev vårt avslut. Vårt adjö. 
 
All den osäkerhet vi kände för det kommande året för ungefär ett år sedan, är bortblåst och jag kan nu i efterhand inte förstå hur den ens funnits? Jag är så tacksam för detta roliga, lärorika och knasiga år tillsammans med er. Ni, som jag för ett år sedan troligen inte skulle kallat mina vänner, men som jag idag gör. 
Tack för detta år Emma, Anna, Clara, Hannah, Olof, Jonas och Adam. Allt har varit alldeles fantastiskt. 
Älskar er ♥