Awali

Ja men hörni, jag får ju frågor från höger och vänster om hur livet i Tyskland är, så jag tänkte nu berätta lite mer eller mindre spännande skillnader mellan livet i Sverige och livet i Tyskland. 

 

Man kan väldigt sällan betala med kort. I Sverige har i alla fall jag väldigt sällan kontanter, men här brukar jag alltid ta ut typ 20 då och då, för man vet aldrig när man behöver handla något litet och det inte finns en bankomat i närheten. Givetvis har stora kedjor kortbetalning, som exempelvis McDonalds eller H&M, men det är oftare det inte går att betala med kort, än det faktiskt går. 

 

Jag kan ju bara utgå ifrån mig själv, men när det är rött vid ett övergångsställe i Sverige och ingen bil kommer, då går jag. Men God have mercy om du skulle göra det här. Det finns tydliga restruktioner!

För det första får du böter om en polis skulle råka passera och se detta förfärliga brott. Inte lite heller, utan det handlar om 250 euro. Ja, du läste rätt. 2500 kronor. Om man trots detta vill leva on the edge så att säga, ska man inte gå mot rött om det är en gammal tant eller barnfamiljer närvarande. Tanterna kan oftast fräsa/skrika något argsint om att "så beter man sig inte" eller "dagens ungdom". Eller bara i allmänhet uttrycka sitt missnöje med det förskräckliga som just skett. Om barnfamiljer är närvarande ska man helt enkelt inte göra det för att inte lära barnen dumheter. 

Men så länge poliser, tanter eller barn är ur sikte borde du klara dig ganska bra. Om man alltså ändå vill testa på detta, skulle jag rekommendera dig att utföra detta på natten på väg hem från krogen. Då är medmänniskorna oftast färre och har mest troligt överseende, då det är mitt i natten och du mest troligt inte vid dina sinnens fulla bruk, så att säga. 

 

Ja, när vi ändå är inne på det där med trafiken kan jag ju passa på att ställa en öppen fråga till hela Tyskland. Vart får jag cykla?

I Sverige finns det cykelvägar. Tydliga cykelvägar. Här cyklar cyklister, där går forgängare.

MEN, här i Tyskland är det ju bara ett helt himla virrvarr?

Alltså, låt mig förklara, givetvis finns det cykelvägar här, de är bara lite speciella. Ibland finns det en egen cykelfil på gatan, som är utmärkt helt i rött. Tydlig liksom. Sen kan det ju hända att när man cyklar på denna lilla cykelväg och sedan korsar en gata, så kommer man ut på en ny gata där cykelvägen helt plötsligt tar slut? Vart fasen ska jag cykla då? Upp på trottaren kan man ju tänka, men nejnej, det kan man inte alltid göra. För ibland står det stora skyltar om att det är cykelfritt där. Så är det givetvis inte alltid, för ibland svänger cykelfilen på gatan upp på trotaren och då ska man alltså cykla där istället. Men inte alltid, som sagt. 

Låt oss nu reda ut detta. 

Det finns cykelfiler på gatan. Ibland svänger dessa filer upp på trottoaren, då ska man alltså cykla där istället. Ibland får man inte alls cykla på trottaren. Ibland när man cyklar i cykelfilen på gatan och svänger, tar filen slut på nya gatan, trots att man har följt cykelfilen?

Men det tar inte slut där kära vänner, för ibland finns det varken trottoar eller cykelfil. VART FASEN SKA JAG CYKLA DÅ TYSKLAND?!

Jo, då cyklar man alltså helt sonika mitt i gatan. Tillsammans med alla bilar. Och alla spårvagnar. Men man vet liksom inte riktigt om man får det heller. Så där cyklar man alltså mitt i gatan och är ganska förvirrad. Och lite rädd.

Inte en särskilt bra kombination om du frågar mig. 

Min strategi so far är helt enkelt att göra som alla andra gör. Något som normalt sett inte förefaller mig. 

Så återigen, Tyskland... Vart får jag cykla?!

 

Ja, alla vet väl det egentligen, men här är det ju väldigt viktigt att vara artig och benämna människor som har titlar med dessa. Man säger "kan jag hjälpa Er?" eller "Behöver Ni hjälp?" även om man talar till en enda person. Att gå från att säga Ni till Du är något man gemensamt bestämmer. "Wir sagen jetzt Du zu einandern!"

Detta sker när man skapat en lite mer personlig realtion. Mer än exempelvis mellan kund och expedit. Såhär är det givetvis inte alltid, det gäller att i nya situationer eller nya grupper känna av stämningen. Jag har exempelvis alltid "du:at" på jobbet, men man säger givetvis alltid Ni till kunderna. Det är precis på samma sätt med titlar. Man säger Herr eller Frau Gruber, Doktor eller Professor Hellmann. Sen ska man ju inte heller glömma att män och kvinnor inte benämns lika. En kvinnlig läkare är till exempel Ärtzin medan en manlig läkare är Ärtz. En kvinnlig lärare är Lehrerin och en manlig Lehrer. Man säger alltså inte "lärare" till båda, utan i svenskan skulle det motsvara att en man är lärare och en kvinna är lärarinna. 

Känns ju lite gammalt, jag vet. Men det är bara att gilla läget. 

 

Och sist men inte minst kan jag ju berätta för er som inte har någon relation alls till Tyskland eller tyska språket, att man skriver alltid substantiv med stor bokstav. Anledning? Ingen himla aning. Har funderat på varför, men det har för mig ingen mening alls. Kan inte se någon särskild logik i det. Men, även här är det ju bara att göra som man blivit skolad helt enkelt.  Dessvärre har det överförts lite till min svenska också, så ibland ser jag att jag skrivit med stor bokstav lite här och där. Så kan det gå. 

 

Ja det var allt från Fun Facts über Deutschland med Malin!

Så nu, om ni ursäktar, så ska jag nu återgå till kontanter, väntetider vid rödljus, cykelförrvirring utan dess like, artigheter och stora bokstäver. 

Tack för mig!