Awali

Att befinna sig mellan irritation, längtan och rastlöshet är ju inte något som man gärna gör. Dagarna är fina och bra, men ibland slår det slint, framförallt med irritationen, och snart är jag nära att spricka. Det kommer gå ut över människor som, enligt mitt tycke, förtjänar det, men trots det kommer jag ändå behöva städa upp alla slammror därefter. Även om irritationen är befogad. Jag hatar sånt. Behöva ursäkta mig trots att jag vet att det är någon annan fel. Usch. 

 

Äventyrslusten inom mig känner sig fängslad, instängd och försummad? Min egna teori är att detta kommer sig eftersom jag haft två helger utan planer. Eller ja, ytterst få planer i alla fall. Normalt sett gör jag inte sånt. Jag vill ha fart och fläkt och ständigt ett nytt projekt. Jag kan inte vänta på att kasta mig ut i något som är nytt, spännande och främmande. Åh, den lyckan! Nackdel med detta är ju dock att man ibland inte njuter av äventyr som pågår i nuet. Typ nu. Jag bor i Tyskland, livet är himla fint, men trots det kan jag inte vänta efter något nytt? Märkligt det där. 

Men en sak är ju säker i alla fall.... Tacksam är jag hela tiden. Jag tror att det är viktigt att vara tacksam!

 

Längtan inom mig är det som i stunden tar över. Längtan efter min bästa vän och stora kärlek. Längtan efter att få befinna mig i hans famn, känna hans doft, se hans leende och ge honom all den kärlek som finns i min flickekropp, reserverad för just honom. Att bara få se honom igen. Höra hans skratt. 

Jag saknar honom. Och längtar ännu mer därtill. 

När sågs vi senast nu då? Maj. Om en vecka är det november och då är vi ändå inte klara. Då är det ingefär ytterligare tre månader kvar. 

Ibland när jag tänker på det gör mitt hjärta ont.

 

Fast vet ni vad? 

När man sitter i Domen en söndagskväll, känner doften av rökelser, samt hör tyska psalmer som en gammal man i bänken bakom sjunger med till med skrovlig röst... Då kan man bara blunda, ta ett djupt andetag och känna att livet är väldigt fint ändå.

Längtan är bara nu, det kommer en dag när längtan är över och vi äntligen är på samma ställe igen. Det kommer bli en bra dag.