Eufori.

Alltså, det är otroligt vad bara några dagar kan göra. Jag har varit konstant lycklig i fyra dagar nu. Det är knäppt, för Köln känns verkligen som hemma. Det kändes som att jag kommit hem! Flera av mina finafina vänner är fortfarande kvar, staden är fantastisk, mitt gamla jobb vill ha tillbaka mig och det kan man ju inte ta på något annat sätt än som en komplimang. Jag har ätit på alla mina favoritställen, gått i mina favoritaffärer, hängt och lekt lekar i soliga parker och festat på sjukt roliga klubbar med 90-talstema och neonband. Jag har druckit kölsch, pratat tyska på heltid och hängt utanför den maffiga Domen. Jag har skrattat så mycket och levt i någon slags euforibubbla. Jag vill komma tillbaka till Köln, jag vill vara där. Det är som mitt hem. Åh, jag saknar det redan. På riktigt! Tack allihopa, tack för underbara dagar.