Awali

My God jag är en dålig bloggare just nu. Anledning? Lite osäker faktiskt. Det känns som att sommaren har gått i intervaller. Veckan jag är ombord på jobbet lever jag i en bubbla och tappar all omfattning om tid och rum känns det som. Plus att det inte finns särskilt mycket att dokumentera, dagarna ser exakt likadana ut, och dessutom är dom väldigt väldigt långa. 

När jag är ledig då? Ja, då flänger jag runt som vanligt. Har varit hemma kanske, 4, max 5 nätter under juli och augusti. Men det är kul! Denna ledighet har jag dock varit hemma, och det var väldigt behvövligt. Jag är megaförkyld, har varit det i över tre veckor nu, så vila och lugn och ro var indeed nödvändigt. Har lite succesivt packat, jag flyttar ju faktiskt till Berlin snart. Jag går ombord för sista passet imorgon och i samband med detta flyttar min hyresgäst in, vilket då innebär att när jag går av bor jag inte hemma längre. Därav har det blivit mycket packande dessa lediga dagar. 

 

Att flytta är ju onekligen en vana jag har inne, men nu känner jag mig lite irriterad faktiskt. Irriterad på grejen att man bara har begränsat utrymme för packning när man flyttar utomlands. Jag förväntas packa ner hela mitt liv i två resväskor. Det känns inte bra för mig, jag har gjort det så många gånger nu. Något som stör mig är att inte kunna ta med alla mina kläder och skor. Det låter kanske ytligt, jag vet, men hur jag klär mig representerar mig. Och att vara begränsad i att representera sig själv är inget jag känner mig bekväm i. Att bara kunna ha en jacka hela hösten känns inte som jag. Är i skrivande stund osäler på om jag ens kan skriva så, det låter som att jag är en bortskämd och ytlig person, i kombination med galna I-lansproblem. Förlåt, jag är tacksam för allt jag har, givetvis. 

 

Bortsett från allt fix som måste göras innan avresa, så är jag så sjukt taggad. Snart bor jag i min egna lägenhet i Berlin, lever livet och pluggar på ett anrikt universitet. Nystarten som skulle kommit förra året blev inte riktigt av. Inte på det sättet som behövdes. Men nu, nu är det dags. Jag känner det på mig. Berlin och jag, det kommer bli bra det här. Riktigt bra. 

 

Just nu? Paus i packandet, sitter med smutsigt hår i sängen och kollar på Desperate Housewives. Och nyser, massor. Men jag känner mig ganska glad ändå faktiskt.