Awali

Okej, en månad tog det alltså. Nu kan jag återigen lyssna på såna där låtar som jag på något vis, mer eller mindre, relaterar till Henrik. Det har inte gått tidigare, jag har behövt byta direkt för att inte börja gråta. Men nu, är jag back on track. 

 

Jag känner mig för tillfället helt kaotisk i huvudet. Varenda sekund fram tills jag åker är nu planerad. Det blir lätt så, då jag vill hinna träffa massor av folk och säga hejdå. Jag trivs rätt bra med en sådan atmosfär. Lite lätt stressigt liksom, saker går i ett. Det är så jag vill ha det, och det känns äntligen som att mitt liv återvänder till vad det var innan studenten. Och det var bäst! Så istället för att hålla tillbaka (framförallt ekonomiskt, vilket jag gjort hela våren) ska jag från och med nu fram tills dess att jag åker, köra all in. Jag ska träffa alla, jag ska göra allt, jag ska gå ut och dansa hela natten och jag ska leva livet som man bör. Som jag gjorde, innan man skulle hålla på att bli vuxen och all sån skit. Det är inget för mig kan jag lova. 

 

Idag fick jag förresten flera hejdåpresenter från föräldrar och barn på jobbet. Jag blev faktiskt rörd ska jag säga er. Blommor, fina kort, kramar och värmande ord. Mycket uppskattat och peppande!

 

Nej hörni, nu ska jag återigen bege mig till mitt hektiska schema. Mot folkparken och fina vänner!

 

Hej.