Att vänta.

Att bara gå att vänta in en tid som man vet kommer vara jobbig är ju fruktansvärt faktiskt. Att vara glad nu, men samtidigt räkna ner dagarna och inse att snart är det dags. Snart kommer det en tid då jag inte alls kommer vara glad längre. Åh suck, det känns inte alls bra faktiskt. Dagarna blir bara färre och färre... 

Nåväl, i helgen har jag skrivit högskoleprovet, ätit kebabpizza med Henrik, jobbat på IFK, dansat och fått spontanbesök av Rebecka. Jag tycker om spontanbesök! Särskilt besök som slutar med att man leker ninja i hallen. Åh fy tusan vad jag tycker om Rebecka. Min bästa bästis som jag hållit ihop med i 16 år! 


Comment: