Awali

Åh kära nån. Vilket kaos. Låt mig berätta för er om de senaste dygnen i mitt liv. 

Jag gick och la mig i lördags, kunde inte sova. Gick upp strax innan halv fem på morgonen och packade ner det allra sista i väskan och sedan skjutsade Ludde mig till bussen som skulle ta mig till Frankfurt och flygplatsen. Satt bredvid en pratglad man på flyget som undrade om Luxemburg var en tysk stad. Suck. 

Nåväl, landade sedan på svensk mark strax efter tio, steg av planet och andades in den friska, fantastiska luften. Mamma och Amanda hämtade mig och vi for hemåt. Hälsades på av mormor och morfar också, och åt sedan (äntligen) pannkakor. Efter lunchen åkte jag till pappa och hängde där någon timme, innan jag åkte direkt tills Henrik och hans släktkalas. En helkväll av kalas följde, pust, kändes knappt som jag hann andas. Spenderade även måndagen hos Henrik eftersom han fyllde år. Kom hem igen sent på eftermiddagen och då kom Sanna, Adrian och Olof över på middag. Otroligt trevligt att se dem igen och jag fick en sopsäck fylld med popcorn i försenad födelsedagspresent. Fantastiska vänner jag har, ehe. 

Sedan blev det då tisdag och jag gick på förmiddagen hem till Martina och tog igen missad tid. Hann även med att hälsa på Sofia och John. Alltså, att mötas av sina vänner som beskriver hur otroligt glada de är att man kommit hem är ju det bästa. Jag är så lyckligt lottad att jag inte vet vart jag ska ta vägen! 

Gick sedan tillbaka hem och kastade på mig några vettiga kläder, innan jag åkte direkt till min kusin som fyllde år och hade kalas. Åkte efter kalaset hem till mamma och när jag vaknade i morse åkte jag och hämtade Gustav och vi åkte till maxi. Jag skulle handla lite, men jag tog med honom så vi rev av en fika när vi ändå var i farten. To catch up liksom. Åkte sedan hem, här är jag nu och strax kommer Rebecka hit. Och ännu senare även mormor och morfar. Vi ska ha ett litet kalas för mig eftersom jag inte var hemma när jag fyllde år. 

Ja alltså, det har hänt saker konstant sedan jag satt min fot i Sverige med andra ord. Och ännu mer väntar! 

Men det gör ingenting, för jag älskar det. Att ha massor av planer och saker som händer hela tiden. Det händer så mycket att jag inte ens hunnit förstå att jag lämnat Luxemburg. Men det kommer väl snart antar jag...